När man går kurs kan det kännas som att lusten är stor att få "göra nå´t"  med hunden - och där står instruktören och babblar och babblar.... Känns det igen?  Jag tror det. Så var det när jag var liten och skulle lära mig rida. Det enda som räknades och verkligen var en bra ridlektion det var om jag hade fått galoppera! I vuxen ålder - på hästryggen , tog jag då och då ridlektioner eller gick på kurs med min häst. Instruktören stod och babblade i mitten och jag fick sakta skritta runt i serpentiner och cirklar. Vännen jag hade med mig  satt undrande och tittade på. Efter lektionen frågade han:- Vad betalade du för det här då? Jag berättade och han svarade häpet:- å du som inte ens fick galoppera!!!!

Ambitiösa erfarna kursdeltagare vet att det är hos dem  - som hundägare -  som bollen ligger. De inser att DE behöver kunskap och fingertoppskänsla för att få sin hund att göra det de vill när de vill och inte bara när hunden vill. De lyssnar uppmärksamt och tar till sig de råd de får på kurs och går sen hem och tränar till nästa kurstillfälle. På kurs förväntar de sig inspiration, knep och tips för att kunna ge sin hund mer frihet och att få en bättre kontakt och kommunikation med sin hund.  De  inser att   - galoppera - det kan de låta hunden göra någon annanstans.